Mynningen

Fyra kvinnor sitter vid matbordet,  återförenade efter en lång tid. De delar ett förflutet som sakta uppdagas. Fyra historier vävs samman, och farliga känslor kommer upp till ytan. Middagen är serverad!


Ingela- könen?
Modern- könet
Gunnel- könet
Modern- könen
Gunnel- könen, jag är här.
Skökan- men varför tror du att det är så enkelt?
Gunnel- enkelt och enkelt, du trodde alltid att jag var enkel
Modern- jag trodde alltid att du var lite mer komplicerad än....(blir avbruten)
Skökan- men det är ju det som är problemet
Gunnel- men du kom ju aldrig
Ingela- vaaa faaaan é re så jävla enkelt
Modern- man svär inte vid matbordet
Ingela-jag svär så jävla ofta som jag jävla gärna vill, hör ni det?
Modern- jävla, jävla kvinna
Ingela-...hör ni det?
Gunnel- det här är inget matbord, det har aldrig varit ett matbord
Skökan- det här är ett matbord och kan ni uppföra er?
Gunnel- ett matbord har man mat vid inte knark
Ingela-mm...
Modern- vid vårt bord har vi bara problem och bråk
Skökan- nu är det så himla typiskt, det här är verkligen typiskt dig
Gunnel- typiskt mig, typiskt mig, det här är väl typiskt alla
Ingela- typiskt er att knarka så jävla mycket, knark, knark hela dagarna knark
Skökan- sluta,sluta prata om knark jag får bara panik
Modern-panik!?
Gunnel-panik
Modern- vad tror du jag har levt med inne i mitt hjärta hela livet?
Skökan- vad tror du att jag har levt med då,jävla hora, de senaste femton åren
Gunnel-(avbryter) inne i min hjärna
Modern- har du levt?
Gunnel- har ni levt överhuvudtaget?
Ingela- ni har bara knarkat
Gunnel- vart var ni när jag föddes?
Skökan- (skrattar)
Ingela- jag var inte här i alla fall
Gunnel- skratta du bara! du förädiska
Modern- det var din lycka som förrådde mig
Skökan- du förstår ju ingenting
Modern- förrådd
Gunnel- det började ju när jag var tio, kommer ni inte ihåg det?
Ingela- näe...
Modern-födelsedagen
Skökan- jag förstår ju nu att ni fattar ju ingenting
Modern- födelsedagen
Gunnel-(suckar)
Modern- födelsedagen, tårtan
Gunnel- födelsedagen, könet på tårtan
Modern- det var jag som tappade den, könet...könet... könet...
Gunnel- könet
Ingela- jag fanns inte äns då
Gunnel-KÖNET!
Ingela-(mummlar något oförståeligt)
Modern- livet
Skökan- jag började leva igår
Gunnel- könet började blöda, redan för tolv år sedan
Ingela- ingen berättade för dig att det var en helt naturlig sak
Modern- min mor dog när hon födde mig
Ingela-mm...det är oxå naturligt på ett sett kan man tänka
Gunnel- hahaha jag skrattar, jag skrattar så mycket jag vill, se inte på mig sådär
Modern- inte den rösten över bordet
Skökan- jag vill inte se på dig men jag tvingas lyssna
Modern- som du har spärrat upp dina ögon inpå min själ så länge vi har suttit här alla år
Gunnel- du, jag är den enda som har sett dig klart
Skökan- runt det här bordet är jag den enda som har sett er
Ingela- ingen ser att jag ens sitter vid bordet
Modern- tillsammans med er har jag aldrig känt mig sedd
Skökan- tillsammans med er har jag aldrig känt mig så ensam
Gunnel- tillsammans med er har jag alltid varit rädd
Ingela- (viskande) jag kan göra vad jag vill jag är osynlig
Modern- tillsammans med er har jag aldrig känt mig så borta....från verkligheten
Gunnel- jag blöder, ser ni inte att jag blöder?
Modern- från könet
Ingela- du har alltid blödit
Modern-skam
Gunnel- jag kommer aldrig sluta blöda
Ingela- ääh, du blöder inte
Gunnel-(suckar) ta ut kniven
Modern- ta ut min skam
Gunnel- men skär upp brödet, skär upp brödet
Ingela- kan någon skicka smöret
Modern- ät nu upp det sista från tallriken
Gunnel-här (syftar på smöret)
Skökan- ta lite sallad
Ingela-hallå...
Skökan- ta lite sallad
Ingela- kan någon skicka smöret?
Gunnel- det är inte smör det är Lätta
Modern-var är saltet? saltet?
Ingela- jaha, kan någon skicka Lätta då?
Gunnel- Lätta, varsågod
Ingela-vadå är det extrasaltat?
Skökan- varför är inte den här maten kryddad?
Gunnel- det här var ju jätte gott, vem har gjort det här?
Ingela- jag har inte råd med alla kryddor
Skökan- det var jag
Gunnel- smakar som...kön
Modern- har någon sagt tack?....för maten
Gunnel- tack
Skökan- varför ska man tacka för maten?
Gunnel- tack för ingenting
Modern- för maten
Gunnel- tack för könmaten mamma
Modern- tack för att jag gav dig mitt kön
Gunnel- tack för att du gav mig livet
Modern- tack för att jag pressade ut dig ur mitt kön
Gunnel- tack för att du blödde...
Modern- tack för att jag pressade appelsinjosen
Gunnel- ...och nu blöder jag
Modern- i skam
Gunnel- jag skäms aldrig
Skökan- jag skäms alltid
Ingela- ja, jag med...fy fan va jag skäms
Gunnel- okej då jag skojja, jag skäms också
Modern- jag har aldrig känt något så hur ska jag kunna känna skam?
Gunnel- skam är som en påle genom...könet
Modern- inga såna vid matbordet
Skökan- men varför kan du inte bara...känna?
Gunnel- ja men jag känner väl vad jag känner, jag känner hela tiden, jag känner väl vad jag vill?
Modern- känn efter om tet inte är för varmt
Gunnel- jag tror att jag kokade det länge nog
Ingela- det är inte för varmt, jag vet
Gunnel- jag vill att det ska skålla tungan
Ingela- kolla jag dricker det...
Modern- har det dragit i sju minuter?
Ingela- ...ingenting händer....aj fan...jag dricker det...aj
Gunnel- åtta... som det stod på förpackningen
Skökan- tre minuter, lägg av, tre minuter
Modern- du kanske kan kyla med lite smör
Gunnel- åtta minuter alltid åtta
Ingela- det är bra jag dricker ju, ser ni inte jag dricker ju
Gunnel- är det någon som vill ha bullar?
Modern- kyl med mjölk
Gunnel- kyl. mig. i mjölken
Skökan- varför ska vi höra?
Modern- varför måste du se?
Gunnel- för att det är alltid någon som lyssnar
Skökan- men jag vill inte

©ÖFAkollektivet 2007