Mynningen

Mitt bland tvättlinor och kedjerökande tonårsmammor, bland rödfnasiga öron och regntunga skyar tornar de upp sig, dessa märkliga konstverk. I de bittra striderna mellan loyalister och katoliker på Nordirland har en muralkonst växt fram som påminner lite om den man finner i chicano-dominerade delarna av Los Angeles.  Fast i en kärvare, mer nedtonad färgskala som sprider en doft av asbest och tristess, av naket våld och ett kusligt obehag. En naiv och kompromisslöst rå skönhet. Varför finns inget liknande i tex Sverige? Skall det behövas hat och konflikter för att sådan här konst ska kunna skapas? Vad skulle vi, mina vänner, göra utan krig?