Ska vi klä ut oss?
- En inte helt ovanlig fråga man kan få om man följt med en snubbe hem från discot.
Som utbredd folklig tradition sedan stenåldern har maskeraden hängt med genom tiderna. - Till fest och vardag, vid religiösa riter, byfester, hovligt gille och alldagligt skojigt spex till vår tids dansbanor och klubbar. De stora religionerna har förstås ej i större utsträckning anammat denna tradition av förvandling av en person. Påsk- och halloweenmaskeringar har varit läbbiga personifieringar av ruggiga häxor o dyl. - Billig smutskastning från kristligt håll på alla mystiska fenomen som inte var av kristen art.
Idag frodas dock maskeradtradiotionen i olika former och i fronten går förstås ungdomliga grupperingar och speciellt skojig är den i länder utan en större monoteistisk statsreligion som t ex Japan, till skillnad från Europa och USA där det ofta tenderar att bli lite mörkt eller fetischistiskt sexuellt.
Mynningen fluktar:
Lajv har länge funnits i Sverige. Nyheter bland unga de senaste åren är dock japanska grejjer som exempelvis cosplay, fruits och gothic lolita.
Nedan bilder på tokusatsu-wrestling (brottning personer utklädda till japanska b-actionfilmsfigurer och monster) kigurumi (djurleksakskostymer - ungefär som fursuits men mera leksakiga), animegao (kroppstrumpa med mangaansikte), zentai (kroppstrumpa utan ansikte - rätt poppis i Tyskland).
Nedan bilder på Yuru-chara; en form av kigurumi, - maskotar för en provins, stad eller ett företag.
På tidningen Filiokus myspace-sida finns mera kul bilder!
- Javisst!
:)
Helt sant och fantastiskt.
Klä sig är alltid ett äventyr.