Veckans Mästerverk: Psykopatens ficklampa mot Intets jet: Baren på Folies-Bergère av Édouard Manet

Veckans Mästerverk: Psykopatens ficklampa mot Intets jet- Baren på Folies-Bergére av Édouard Manet

Édouard Manet kom från en välbärgad familj och var en mondän herre i det sena artonhundratalets Paris. Han gick alltid elegant klädd enligt dåtidens mode, och umgicks i fascionabla kretsar vilkas moderna liv han hade som ambition att skildra i sina målningar.
Det är märkligt, att denne lite kokette målare lyckades göra konst av en så hisnande och olycksbådande art.

 


Denna målning, som var hans sista stora komposition, uppvisar en skoningslös skönhet.
En målning av bitter choklad och parfymerat vatten. På samma gång livlig och larmande och kusligt iskall. Som ett glas blod, kastat genom en stjärnklar natt. Som en Ondskans Matisse. Manets pupiller är svarta hål varifrån inget någonsin återvänder, och hans målningar föreställer aldrig någonting. Han målar med en gränslös sorg, bortom all smärta, flyhänt och exakt.
Han är artonhundratalets tvetydiga svar på Andy Warhol. Han vet vad det innebär att på pricken lyckas fånga sin tid och den verklighet man älskar så innerligt, för att upptäcka att den är platt som ett spelkort, framför en evig stum tomhet. Manet har sagt att han ville måla det han såg, och han är den store och ende impressionisten. Människorna i hans tavlor strålar, men den som vill omfamna barflickan får svart luft i sina händer. Det är verkligheten. Den stimmiga lokalens gäster fladdrar till i intet. Som påskjädrar i december. Som ädelstenar strödda över en sammetsduk, inför en tigande diamanthandlares dömande blick. En berömd målare har sagt att svart är alla färgers drottning. Manet hanterar svart med samma skärpa som liemannen svänger sin klinga.

 


Édouard Manet beundrade de Spanska målarna. Detta är logiskt, då denna tradition föga gjort sig känd för vare sig barmhärtighet eller okontrollerade känsloutbrott  och vars folk i sin livssyn frammanat ordspråket ”todo es nada.” Manets andra kända tavlor, som Frukost i det gröna och Olympia, är även dem utsökt vackra och suggestiva kompositioner, men motivvalen kan idag kännas en aning daterade och programmatiska.

I Le Bar des Folies-Bergère finns det inga ursäkter längre, den får betraktaren att tappa ansiktet, under sin svarta cylinderhatt. Manet är måleriets spader ess.


Ubu och Calder

Ubuweb är en sida där du kan hitta film och ljudfiler med framförallt konst och poesi. En jättefin plats med mycket gammal rolig konst som kan vara mycket svåra att hitta på annat håll. Allting är gratis och reklamfritt.
Här t ex från Ubuweb, mobilens uppfinnare Alexander Calders dockcircus (cirkusen byggdes 1926-31 och filmen är gjord 1961 med konstnären själv vid ratten; den är 19minuter lång och helt fantastisk!) :

Photobucket - Video and Image Hosting

Oh, the thinks you can think if only you try!

Dr. Seuss var en barnboksförfattare och illustratör. Han gjorde märkliga och roliga böcker jag hade turen att läsa när jag var liten. Videon härnere hittade jag igår natt och den är en absolut favorit!

116418-51

"I get all my ideas in Switzerland near the Forka Pass.
There is a little town called Gletch, and two thousand
feet up above Gletch there is a smaller hamlet called
Uber Gletch. I go there on the fourth of August every
summer to get my cuckoo clock repaired. While the
cuckoo is in the hospital, I wander around and talk to
the people in the streets. They are very strange people,
and I get my ideas from them."
- DR. SEUSS


Ecole des Refuses



116418-49



No poet, no artist of any sort, has his complete meaning alone. His significance, his

appreciation is the appreciation of his relation to the dead poets and artists.

-- T. S. Elliot, 1919


Det lär väl knappast undgått er, att en ny undergroundrörelse på senare år vuxit fram inom konsten. Jag talar förstås om det akademiska måleriet, denna skräckinjagande böld på konstvärldens karta, som alltjämt växer och hotar att spy ut sitt uråldriga innanmäte över de svartklädda galleristernas vita väggar. De akademiska målarna söker sig tillbaka och försöker lära sig av de gamla mästarna för att kunna framställa utrycksfull och relevant samtidskonst. De får inte tillträde i de fina salongerna och bespottas ivrigt av såväl etablissemanget som av konstskolorna. Motståndet till trots har det nu startat en skola i Stockholm som lär ut måleri och teckning efter metoder som uppräthållits ända sedan 1400-talet, bland annat studier efter antika gipser och intensiva anatomistudier:


http://www.ateljestockholm.se/

(här kan du se hur skolans lärare i direkt nedstigande led är sammanlänkade med självaste Leonardo da Vinci enligt traditionen lärare/elev)


Detta är den första skolan av det här slaget i hela norden, den är på tre år och är ej CSN-berättigad. Men faktum är att en offensiv lobbykampanj har startat för att få in denna konstskola på de etablerades scen. Kampanjen sträcker sig från gräsrotsnivå bland en växande ström av missnöjda konststudenter som anser den nuvarande undervisningen på såväl förberedande målarskolor som högskolor undermålig, och ända upp till samhällets toppskikt. Utbildningsminister Lars Leijonborg ska ha kontaktats. Enligt tillförlitliga källor beräknas utbildningen vara CSN-berättigad till nästa år, och inneha högskolestatus inom två år. Vi på Mynningen, som alltid är på hugget när det gäller spännande saker inom konsten och livet, följer naturligtvis händelseutvecklingen med största uppmärksamhet!



Matti Kallioinen på Milliken

Jätteskoj utställning! Gå och kolla fort:


Photobucket - Video and Image Hosting

"Milliken presenterar Matti Kallioinens första soloutställning, The Future.
Matti Kallioinen har länge arbetat med frågeställningar kring verklighet och
fiktion. I 'The Future' tar han upp teman som Science fiction och
Artificiell Intelligens och behandlar dessa i en serie nya verk bl.a.
Supreme Being, The Enchanted Forest, The Gentle People of Utopia.

'The Future' visar Kallioinens framtidsvision i form av teckningar, ljus-,
ljud- och videoinstallationer som fyller hela galleriet. Installationerna
består av lekfullt utformade, målade eller ljussatta skulpturer som ofta
animeras med projektioner av talande ansikten eller filmer som liksom en
kristallkula låter betraktaren se in i en annan tid, ett annat tillstånd.
Med artificiellt framställda röster och musik vill installationernas
invånare berätta för oss om framtiden.

I 'The Future' funderar konstnären kring 'Den teknologiska singulariteten',
d.v.s. den tidpunkt när den artificiella intelligensen blivit så kraftfull
att den på egen hand kan förändra förutsättningarna för mänskligt liv bortom
vår egen föreställningsförmåga. Kommer man med hjälp av högt utvecklad
teknologi (som kan analysera människans konstitution på alla nivåer) kunna
försätta människan i total njutning? Är det säkert att njutning måste
upplevas i kontrast till smärta och lidande?

Matti Kallioinens framtidsvision frångår den populära föreställningen om en
'unikt mänsklig kvalitet' som för evigt skiljer ut mänskligt kännande och
upplevande från artificiellt. Är verkligen upplevandet och kännandet,
oåtkomligt för det artificiella?

De verk som visas på galleriet beskriver en framtid där symbios råder mellan
människa och maskin, där det ena är en förlängning av det andra, och
rollerna som användare och redskap övergått i ett ömsesidigt lekande. "

(från pressmeddelande)

Galleri Milliken ligger på Luntmakargatan 78, Stockholm.

http://www.mattikallioinen.com/


           

                                     

80-talet

116418-48

Här, kära vänner, kan ni läsa om den svenska konstscenen på 80-talet. Ett årtionde då filosofi och expressivt ironiskt måleri stod högt i kurs. Tavlan ovan är målad av den tyske målaren Jörg Immendorff och får sägas ta plats som Veckans Mästerverk. Eller vad säger Ni?


Framtiden är här: Detta är framtiden!

Vår medarbetare A, specialist på design, framtid, och häftiga saker, visar oss här hur vi kommer att arbeta med datorer i framtiden. Det är i sanning en fröjd att skåda!

Reactable - en modern modularsynth



Mer info!

Fakta Om Rymden: Saturnus

116418-47              116418-46

Då Galilei 1610 första gången riktade en kikare mot Saturnus märkte han, att den ägde ett högeligen bizarrt utseende; han tyckte sig se, att planeten ägde tvenne "öron" på ömse sidor. Under förväntan på tydning av fenomenet tillkännagav han sin upptäckt med följande bokstäver:


Smaisnermiulmbpomtalevmievneugttavras,


vilka, uttydda, skulle innehålla:
Altissimun planetam tergeminum observari.
(Jag har iaktagit att den yttersta planeten är tredubbel.)

Tjeburashka

 

116418-47


Drutten och Jena!


Ganime

116418-45


I Japan, där tecknad film (anime) är stort, har flera mindre etablerade filmskapare tröttnat på den höga budget som krävs för att göra tecknad film (för att göra en avancerad film krävs väldigt många animatörer). En ny typ av filmer har då vuxit fram, med enklare, mer sparsmakade animation och som ofta bygger på stillbilder, ibland manipulerade med hjälp av digital teknik. Dessa filmer kallas för Ganime. Den primitiva formen (som iofs inte i sig är ny) ställer höga krav på berättelsen och bildernas kvalitet, och ger en förtätad känsla. Ett intressant fenomen Ganime; i tider då filmer blir alltmer tekniskt raffinerade med dyra produktionskostnader, så finns samtidigt en strävan efter enkelhet.

Här är en sida på japanska om Ganime:
http://www.ganime.jp/


Mynningen feat. Örjan R.: Klara Drömmar

116418-43
116418-44

I dessa tider av virtual reality, dataspelsvärldar och hemmabiosystem, kan det vara värt att påminna om några av de kapaciteter som hjärnan besitter alldeles på egen hand. Med hjälp av blott vår egen hjärna och några enkla tips, kan vi nå virtuella världar som har oändligt mycket högre multimedial kvalitet än någon tekniskt skapad dito. Dessa virtuella världar är dessutom gratis och tillgängliga för alla. Jag talar givetvis om våra drömmar. Att drömma är maxat. Men att i drömmen vara vaken och vid fullt medvetande är bortom allt. Lucid dreaming. Det är så otroligt råmaxat att det är märkligt att folk överhuvudtaget håller på med andra saker. Ändå slutade jag själv med det efter några år. Länge upptog dock arbetet med lucid dreaming en stor del av min vakna tid och ännu större del av min sovande tid. Här följer något om dessa erfarenheter.

 


Lucid dreaming ? på svenska något i stil med ?klardrömmar? ?  innebär att man är vid fullt medvetande i drömmen. Det är en aning svårt att förklara exakt vad det betyder för någon som inte själv har prövat det. Nyckeln är att man vet om att man drömmer, men det är bara en del av det. Vissa nätter händer det mig att jag i en dröm kommer på att jag drömmer, men det innebär inte för den skull att jag är vid fullt medvetande. Min vetskap om att det bara är en dröm är dessa nätter bara en ingrediens i drömstoryn, det gör mig kanske modigare och så, men jag är fortfarande fången i drömmen. Att drömma klardrömmar är något helt annat. Det börjar på samma sätt med att jag av någon anledning kommer på att jag drömmer, men sen händer något. Insikten om att jag drömmer får mig att liksom vakna trots att drömmen fortsätter. Ofta, särskilt för den oerfarne klardrömmaren, kommer detta som en smäll ? plötsligt är jag vid fullt medvetande och allt är förändrat. En kraftfull känsla av att ha fått en fri vilja. Jag inser att jag egentligen ligger i sängen, jag kommer ihåg hur det var när jag somnade och att allt omkring mig bara finns i min hjärna. Jag kan föra långa resonemang, göra rationella val och är mycket mer mig själv än den vaga drömperson jag annars är i drömmar. Precis som att vakna, men istället för att lämna drömvärlden så kan man gå runt och undersöka den.

 


Ofta förändras även själva omgivningen när jag blir medveten. Allt intensifieras. Färgerna blir klarare, allt ser mer verklig ut, till och med mer verkligt än vad saker ser ut i verkligheten. En djupare, tyngre, mer äkta värld. Sinnena skärps, ljud koncentreras, jag kan känna smaker som fyller upp hela kroppen. Att ta på något, känna de olika materialens ytor, allt på ett helt nytt sätt. I allmänhet tappar själva storyn fart, händelserna runt omkring mig lugnas ned och istället går jag själv runt och tittar på alltihopa. Och det är värt att titta på. Och känna och smaka och lukta. Att gå runt där på en plats jag aldrig tidigare varit på, beundra de höga märkliga husen eller de konstiga slingrande växterna, och veta att allt det där bara finns i mitt huvud. Att plocka upp en kotte från marken, studera den riktigt nära, smaka på den. Att gå ner i en källare. Att gå runt ett hörn. Träffa underliga människor och försöka prata med dem. Sex är lockande, men själv har jag inte lyckats något vidare med det. Så fort det börjar hetta till så försvinner drömmen iväg och jag vaknar. För mig var sex i klardrömmar snarare en farlig frestelse som det gällde att avstå ifrån för att kunna hålla mig kvar i drömvärlden. Flyga däremot. Det är oändligt läckert. Lyckan i att kasta sig ut från ett fönster och bara glida genom luften, fram mellan husen och över människorna på gatan, den har jag inte ofta när jag är vaken.

 


Vissa människor har sådana här klardrömmar spontant. Själv hade jag aldrig haft någon innan jag aktivt började försöka få dem. Det finns flera olika tekniker som man med fördel kan kombinera. Det viktigaste är reality checks. Själv brukade jag räkna antalet fingrar på ena handen. Är de fem stycken så är jag med all sannolikhet vaken. Är de fler eller färre eller ihopgrötade och liksom oräknbara, så drömmer jag. Man kan också använda sig av en lapp i fickan med någon liten text som man tar upp och försöker läsa. Det blir i allmänhet svårläst om man drömmer. Likaså kan man kontrollera om man drömmer genom att titta i speglar eftersom de sällan fungerar som de ska i drömmar. Inte heller brukar lampknappar i drömmar ha någon påverkan på ljuset. Men det där är individuellt, det gäller att hitta en teknik som fungerar för just en själv. Hur som helst. Poängen är att om man när man är vaken gör sådana reality checks tillräckligt ofta, så kommer man till slut även att göra dem i drömmen. Och gör man dem där så inser man att man drömmer, vilket i allmänhet leder till att man blir medveten. Men inte alltid. De första ungefär hundra gångerna jag räknade mina fingrar, så var de fem stycken och helt normala. Jag var alltså vaken. När jag sen äntligen räknade dem i en dröm och fann att de var sju stycken, så blev jag givetvis förvånad. Jag visste om att det var ett tecken på att jag drömde, men tyvärr var jag så tvärsäker på att jag var vaken att ingenting hände. Skulle det här vara en dröm? Det är absurt, jag vet ju att det här är verkligheten. Och så vidare, tills jag vaknade upp i min säng och förbannat svor över att jag hade varit så tvärsäker. Men samtidigt var jag peppad av att jag i alla fall hade räknat fingrarna och stärkt i min ambition att till slut lyckas. Det gäller alltså att öva upp det totala tvivlet. Att verkligen, verkligen fråga sig om det är dröm eller verklighet. Att vara beredd att acceptera att man drömmer om det är vad ens reality check tyder på. Och enda sättet att öva upp det, är att ha det där totala ifrågasättandet även när man är vaken. Man ska räkna sina fingrar fullkomligt öppen för resultatet. Är de fem så fine, men är de något annat så ska jag ta till mig det och inse att jag drömmer.

 


Och till slut fungerade det. De var ungefär åtta-nio stycken och jag blev totalt medveten. En underbar känsla. Tyvärr blev jag så exalterad över detta att jag vaknade. Så höll det på i veckor av fingerräknande, men till slut fick jag till ett regelbundet klardrömmande och lyckades hålla mig kvar i drömmarna längre perioder. Endast reality checks var emellertid inte tillräckligt för att få det att fungera för mig. Förutom dem krävdes det att jag skrev utförlig drömdagbok. Varje morgon skrev jag genast ned allt jag kom ihåg innan det försvann, även de mest obetydliga drömspillror. På så sätt över man upp sitt drömminne och kommer ihåg mer och mer. Sådan drömdagbok tycks enligt lucid dreaming-forskningen vara något av en förutsättning för framgångsrikt drömmande och jag instämmer. Resultatet tänker jag mig kommer ur att drömmarna genom dagboksskrivandet är närvarande även i det vakna. Gränsen däremellan suddas ut och man inser att man faktiskt lever sitt liv delat i två olika världar. Dessutom kan det få en att se hur vissa platser, saker eller historier återkommer i drömmarna. Särskilt effektivt för mig var att lära mig känna igen en viss drömsk stämning. Hittar man sådana återkommande saker kan man lära sig att dessa är tecken på att man drömmer och bra skäl att göra sin reality check. En teknik som inte var nödvändig, men som för mig ökade chanserna avsevärt för klardrömmar, var att se till att vakna en stund tidigt på morgonen. Det finns väldigt massa forskning om drömcykler och sådant som jag inte ska gå in på här, men konkret innebar det att jag satte väckarklockan på fem ungefär och sen höll mig vaken i en tjugo minuter där i den tidiga morgonen. På så sätt sov jag inte lika djupt när jag väl somnade om, utan var lite närmare medvetandet. Genom att fylla den här morgonpausen med att skriva drömdagbok, läsa lucid dreaming-litteratur och intala mig själv att jag skulle göra reality checks, så ökade chanserna ytterligare.

 


Med hjälp av de här tre teknikerna ? ständiga reality checks, drömdagbok och morgonvaka ? så lyckades jag drömma klardrömmar nästan varje natt. Men alltihopa verkar vara väldigt individuellt. Det enda generella rådet jag kan ge är att var beredd på att lägga ned lite jobb på det och ge inte upp även om det skulle dröja några veckor innan första framgångarna. Idag är jag för lat för att hålla på med det där aktivt. Framför allt morgonvakorna var svåra. Men jag räknar fortfarande mina fingrar när jag tycker något är misstänkt. En märklig stämning vid middagsbordet till exempel. Då tittar jag ned lite i smyg på min hand, öppen för allt. Oftast är de exakt just fem stycken fingrar där och jag umgås vidare med de andra middagsgästerna som om ingenting hade hänt. Men någon gång ibland är det fler fingrar än så. Då struntar jag i middagssamtalen och går istället bort till fönstret. Behöver inte ens öppna det utan kastar mig rakt igenom det. Flyger ut över nya, oupptäckta världar.

 


Länkar:

Mycket info finns på nätet. En del är tekniskt och konkret, annat mer övernaturligt. En bra början är http://www.lucidity.com/ (The Lucidity Institute, Palo Alto, California ? auktoriteterna på området) eller http://en.wikibooks.org/wiki/Lucid_Dreaming (wikibok om lucid dreaming).

 


Fortsättning följer. Då om vad som är bra med klardrömmar och även om några risker.