Veckans Mästerverk: Pans Triumf av Nicholas Poussin
Nog för att det är ett mästerverk, men kan vi få fram lite bakgrund? När målade Nicholas den och åt vem, i vilket syfte? Hur målade han den? Levande modeller, förstudier etc? Vad föreställer den egentligen och vad betyder den?(!)Kan ni säga mig det?
ja, hrrm, alltså..
tavlan är målad 1936 och hänger nu på National Gallery i London.
Nicholas Poussin levde 1594-1665 och kan sägas vara barockens svarta får. Barocken är en epok i konsten, musiken och arkitekturen som inom måleriet utmärks av dramatiska kompositioner med lika dramatiska teman. Måleriet bygger vidare på många av senrenessansens (mannierismens) idéer med starka färger i kontrastverkan och hisnande perspektiv i bilder där majestätiska känslor stod i centrum.
Poussin kände sig inte hemma i dessa strömmar utan begav sig från hemlandet Frankrike till Rom för att söka sig tillbaka till antikens och högrenessansens klacissism. Han beundrade Rafael och studerade de gamla romerska sarkofagernas högreliefer (något som vi på mynningen rekomenderar även läsaren att göra). Inflytandet från reliefen syns i kompositionen som visas här. Figurerna tycks befinna sig i samma plan mot en fond av mörka träd som bildar ett gallerfönster ut mot ett idealiserat landskap. Poussin exprimenterade ofta med små lerfigurer för att bygga upp figurernas placering (det gjorde också Tintoretto) och tavlorna bjuder på ett komprimerat drama där figurerna påminner om skådespelare på en scen. Poussin var mycket omsorgsfull när han planerade en målning och var mån om att tavlans tema, som ofta var sofistikerat och moraliskt uppbyggligt, skulle återspeglas i kompositionen. Färgerna är återhållna och betoningen läggs på det plastiska, men P´s kolorit är ingalunda
svag utan är alltid mustig och harmonisk.
Den som tar sig tid att ingående studera en målning av P. finner sig snart stirra in i ett universum av fasansfull komplexitet. Ett ordnat kaos som inger lika mycket upphöjd frid som det skapar ångest, med sitt gäckande växelspel mellan stora oändliga volymer i följsam virvlande dans. Han dyrkar formen och är en mästare på att dirigera tavlans element efter geometriska diagram som skapar stadga och en kändla av tidlöshet. Cezanne beundrade P´s känsla för harmoni och volym, och har tillochmed uttryckt sin vilja att måla i P´s efterföljd. För de som inte vet det var inspirerade Cezanne kuisterna i hög grad. Också kubisterna tog intryck av P. och var en av de centrala konstnärliga krafterna i den stora omvälvelse, som ledde till det splittrade och ifrågasättande begeppsmässiga konstnärsklimat vi har idag. Detta är intressant, samtidigt som P. alltså kan ses som en av grundbultarna i det modernistiska revolutionsmaskineriet ses en annan förträfflig konstnär, nämligen Carravaggio som en av den moderna konstens grundare. Det paradoxala är att P. hatade Carravaggio, som han var samtida med och som han ansåg hade "förstört måleriet". C. representerar en annan strömning i den moderna konsten; den subjektiva, patetiska, och hedonistiska människans erfarenhet. Ett uttryck som kanske är lättare för oss idag att ta till oss och identifiera oss med. Men när vi i idag i vårat moderna individuella tivoli av myllrande intryck plågas av och förvirring, kanske vi då och då vill ta vår tillflykt i Poussins stoiska idealvärld, kanske bara för att vila eller kanske för att däri finna vägen till ett kommande arkadien.
Nästa vecka, mina vänner, skall vi bekanta oss med en konstnär som ingalunda höll tillbaka sina stormiga känslor, nämligen Delacroix.
läs mer om tavlan som här visas på:
www.wga.hu/html/p/poussin/2a/19triump.html
Tack för informationen, väl skrivet!
Är det verkligen sant att de använde sig av lerfigurer för arrangemang av komposition?! Intressant! Målade han efter levande modeller också då han gjorde målningar av det här slaget?