Barndomens psykedeliska upplevelser del 2
Jag begagnade mig av "gnuggning" jag också i min barndom. Min upplevelse liknar den som beskrivits i förra inlägget, jag brukade även utföra följande expriment:
Vid åttatiden varje kväll skulle jag och min syster gå och lägga oss. Jag brukade då efter att min syster var klar stanna kvar ensam inne i badrummet. Jag tog då en tvättsvamp av det fabrkat som fortfarande är vanligt förekommande i våra livsmedelsbutiker, som har en grov vit sida som man skrubbar med, och en blå mjuk sida (jag tror märket heter Scotch). Ivrigt och märkligt nog ängslig över att någon skulle komma in och se vad jag höll på med, som om jag gjorde något otillåtet, vätte jag svampen med ljummet vatten. När svampen var väl uppblött och behagligt varm i mina händer strök jag den vattenfyllda svampen mot en tvål, som vi brukade ha liggande på handfatet. Jag kramade sedan svampen så hårt jag kunde mellan fingrarna, så att tvålen blandades med vattnet inne i det blå skumgummit. Det var härligt att känna hur tvålskummet löddrade och tvingades ut ur svampen i ett skimrande vitt skum, som sakta droppade ner i handfatet. När tvålen bubblat upp tillräkligt släppte jag mitt grepp om svampen och lät den svälla upp till sin vanliga kantiga form igen. Sedan kom jag till det moment jag älskade mest av allt och som jag kanske undermedvetet längtat efter under hela dagen, som om allt jag företog mig under min vakna tid endast var en förberedelse till detta sällsamma aftonskådespel. Jag böjde ner mitt huvud mot svampen och studerade sedan den vita grova sidan så nära som ögonens skärpa tillät. Detta var som att blicka in i en annan värld. I det vita skummet som hade bildats syntes en myriad av små små regnbågar, som badrumsbelysningens sken skapade i tvålbubblorna. Det hela fick en karaktär av pärlemor, och jag kunde svurit på att jag dittills aldrig skådat något skönare.
Det beredde mig en oerhörd njutning att betrakta dessa miniatyrbubblor, vari min fantasi automatiskt projicerade fram ett närmast magiskt flöde av sagolika världar och känslan av minnen från platser jag omöjligt kunnat besöka annat än i drömmen. Hela badrummet förändrades i och med denna syssla, det lätt gula ljuset från badrumslampan i taket kontrasterades av den vackra vita materian mellan mina händer och alla färger intensifierades. Troligen var detta resultatet av att min varseblivningsförmåga skärptes till det yttersta, som den ju kan göra när man upplever något starkt lustfyllt. När all tvål var urkramad gjordes proceduren om och det cykliska i detta kvällsnöje förstärkte dess hypnotiska inverkan på mig. Slutligen var jag helt absorberad av tvålens pärlspäckade universum, jag var allt jag såg, och allt jag såg var detta skumlandskap med sitt löftesrika glitter. Detta kunde ha pågått i timmar, om inte verklighetens villkor trängt sig på och påmint mig om att det var sent och om jag inte gjorde mig klar så skulle min syster komma in med förmaningen att jag måste skynda mig på, då detta var hennes ansvarsområde, vilket måst ha varit en inte ringa krävande uppgift, eftersom det råkade sig så att jag föddes med en tämligen drömsk natur.