God Jul!
The New Honda Blog
The Elegant Universe
Del 1, Del 2, Del 3 (uppdelade i 6 delar var, om nån inte funkar kan man hitta dem på Youtube el dyl.
Bergs-kärringarna
Det visade sig att den karakteristiska sminkningen hos japanska subkulturella grupperingen 'Yamanbas' (mountain-hag, bergs-kärring, -häxa el dyl) - den extremare varianten av 'Ganguros' (svart-ansikten) - främst kunde härledas till den japanska komikern Toshiro Shimazakis figur Adamo-chang från 1985. En galen (mycket stereotyp) vilde från Afrika:
Årets Vinterrysare: Den Hemska Hemligheten Som Stefan Hade
Senapen stod på bordet. Så gjorde också syltlöken och köttbullarna, liksom Johannas köttpiroger och skålar med tsatziki och guacamole. Den nygrillade skinkan stod och trängdes och skrubbade sin ströbrödiga hud mot en vackert glaserad höganässkål med kokt potatis.
Anna hade bakat tre italienska lantbröd som låg inrullade i rena vita kökshandukar. Ur det prunkande bordet sågs diverse flaskor växa upp med innehåll av olika smak och kvalitet, must, alkoholfri cider, vodka, brun knäckig porter och ljus besk lager från Holland. Alla möjliga sorters kål var även de representerade, grönkål, brunkål, rödkål, brysselkål samt vitkål som både syrats med enbär till en surkål, och vitkål som snidats och gift sig med gräddfil, ananas, salt och peppar i en coleslaw. Kristallglas från Småland, tunna och skira med infrästa bilder av liljekonvaljblommor stod i dussinet uppochnervända mot den gredelina bommulsduken, åtta vinglas av tulpantyp stod uppnosiga och pigga och väntande på att fyllas av fröjder. En assiett med riktigt smör fanns givetvis där.
En skål med lutfisk, tre sorters sill och två rökta böcklingar fick stå för havets frukter. Mitt på bordet reste sig en sjuarmad ljusstake i silver, ärvd från en avlägsen släkting och aftonen till ära fullproppad med djupröda sakta brinnande stearinljus. På ett bord intill orerade en orkester av frukter från världens alla tänkbara skrymslen, tätt intill en skål med nötter, ett paket kladdiga dadlar, en Mariannepåse, en påse engelsk konfekt, ett fat med knäck och ischoklad, en ask med påskriften Alladin, och en annan med påskriften Paradis.
På spisen syntes åtminstånde två kastruller ryka som vittnade om att denna gastronomiska symfoni ännu inte var till ända, och detta bekräftades av att även ugnen var på och bidrog till den överväldigande stämningen med värme och doft. Luften tycktes tjock och lockande att inandas, och ögonen blev liksom smörjda och vaggade till trans.
Kort sagt, julen var kommen.
Johan och Kristoffer satt i soffan i stora rummet med varsit glas cognac i handen, det var en julklapp
från Anna och Kristoffer som öppnats lite i förväg. Anna kopplade in ljusen till julgranen
På stereon hördes Al Green. På soffbordetbordet stod två kaffekoppar.
-Ska köpa en till gitarr, sa Johan till Kristoffer
-Jag är ute efter något med humbuckers. Har kollat lite på mexicobyggda stratocasters,
men jag vete fan.
-Strator har väl inga humbuckers heller.
-Jorå det finns. Johan smakade lite på cognacen,
-Ok, kanske det, sa Kristoffer. Rent spontant tycker jag du ska köpa en Les Paul istället,
tidlös liksom Stratan och väldigt allround.
-Mmm.. jag har Faktiskt kollat lite på Les Paul, tycker den e lite ful bara. Funtar lite på Floyd Rose också.
-Nej, för helvete Johan, du ska inte köpa en Rose, det är bara posers som inte kan lira solo som måste svaja.
Det är sånt jävla meck att stränga om med Floyd Rose, desutom förlorar du lite sustain i och med att stallet inte sitter stumt i kroppen. Det är bara en hypegitarr. Vart såg du en humbuckad strata förresten?
-Jag hittade en på Blocket. Har suttit och spanat nu ett tag. Riktigt nice.
-Haha, ja jag kunde ju gett mig fan på att du skulle gräva upp en Strata med humbucker.
Nåja, så ovanligt är det väl kanske inte nuförtiden. Dessutom har ju Fender någon egen stratadesignad humbucker där spolarna ligger ovanpå varandra så att man kan byta ut sina singel coils utan att fräsa om kroppen. Men Les Paulen, ja, den ser ju ganska old fashion ut. På åttiotalet var den ju inte så poppis i metalsvängen.
Det var väl Slash som lyckades hypa den igen.
-Ja, nu är den ju typ lika rock som Jack Daniels.
-Jag tycker lite samma sak om arctopen, typ Gibsons 335. Den ser ut som en förvuxen fiol som gamla bluesgubbar brukar plinka på. Men när Dregen började köra med en sån så började alla tycka att det såg rätt okej ut. Grejen med Les Paul som du sa är att den har blivit lite för rock n´ roll. Lite förutsägbart.
Just nu är Cort mycket prisvärt förresten, de flesta av deras hårdrockigare har EMG-humbuckers.
-Mmm, just det ska kolla upp Cort. Ja, det är lite töntigt det där med hypade guror. Men va fan så är det ju med allt. Det är ju lite halva grejen också på nåt sätt. Vart är Stefan förresten?
-Han köper snus till mig. Han lär väl dyka upp när som helst.
Jenny stod i köket tillsammans med Erica och satte upp de sista dekorationerna:
två stycken apelsiner i röda band med torkade nejlikor instuckna i jämna rader.
-Gud vad fint det blir.
-Ja, blir det inte så säg, svarade Erica med tillgjord röst. De skrattade trött.
De hade jobbat hela dagen.
-Vi tar en grogg innan maten va? fortsatte hon
-Fan var är Stefan, har du sett honom? sa Johanna
-Ja han skulle köpa tidningen faktiskt, hi hi, och cigg sa han.
-Smiter som vanligt alltså.
-Ja, Johan och Krille hjälper väl inte till så mycket heller va. Äh, han kanske står
ute i trappen just nu med tomtekostymen och..
De skrattade. Erica började blanda grappo och vodka i två stora glas.
-Jo, tjena, Stefan som tomte, fnös Johanna.
-Vadårå, tycker du inte din Steffe passar som tomte va. Skulle inte du bli lite kåt av det, he he.
-Jo.. lite kanske. De började skratta igen och Erica räckte ett av glasen till Johanna.
De drack och var tysta ett ögonblick.
-Jag vet inte, han har varit så himla konstig på sista tiden.
-Okej, och när är Stefan inte konstig menar du?
-Nej alltså. Han är skitkonstig. Han verkar nervös för något. Sista dagarna har bara blivit värre och värre.
Han sover inte, han äter typ ingenting, han röker som fan och bara går och muttrar liksom.
Jag försöker fråga vad det är men han bara säger att han är stressad för att pokern går dåligt.
-Alltså den där jävla pokern, Johanna, det skulle vem som helst bli ett nutcase av. Vafan fixar han
inte en vanlig normal sysselsättning som man inte typ blir puckad i hjärnan av.
-Äh det är inte det. Jag ser att det är något annat.
-Någon annan, menar du?
Johanna var tyst. Hon tittade in i stearinljusen som brann på bordet.
-Nej. Inte det heller.
-Är du säker, jag menar, det är ju lite såna syndro..
-Asså han är inte.. Fan, han är verkligen inte sig själv, inte som jag har
sett honom i varje fall. Han ser.. Hon tystnade åter och stirrade tomt.
-Det är som om han är rädd för något.
-Hurdå rädd. Vad menar du?
-Jag menar riktigt jävla rädd. Skräckslagen.
-Men vadå, vad skulle det vara, som han inte skulle säga till dig?
-Ja, ingen aning.
Då kom Anna in i köket med två urdruckna kaffekoppar i händerna.
-Hej, flickor vad pratar ni om?
-Vi pratar om Stefans nya kvinna.
-Va?
-Äh, sluta. sa Johanna och slog till Erica på armen.
-Okej, vi pratar om att Stefan är konstig.
-Vadå, sen när har Stefan inte varit..
-Håll käften jävla fittor.
Erika och Anna skrattade och Anna tog ett glas och hällde upp lite ren vodka och svepte det.
Hon lutade kroppen mot diskbänken, lät huvudet falla bakåt
och slöt ögonen medan hon rös av värmen genom inälvorna.
-Mmm..
Hon vände sig mot Johanna.
-Okej, Jossan. What is it honey?
-Äh, jag orkar egentligen inte prata om det idag. Jag kanske inbillar mig lite.
Nu fixar vi resten va? Är frestelsen färdig?
-Frestelsen är aldrig färdig.
Ytterdörren öppnades och Stefan kom lite andfådd in. Han hade en Expressen
och en pokertidning under armen. Han lade tidningarna på hatthyllan medans
han krängde av sig sin knälånga bruna rock och lite slarvigt hängde upp den på en krok.
-Nu kommer tomten äntligen! hördes det från köket.
Stefan verkade inte ha förstått skämtet.
Han böjde sig ner för att knyta upp skorna.
-Var det öppet Stefan? frågade Erica.
-Ja, dom stänger klockan tio faktiskt. Hade du velat ha något eller?
-Kom hit darling! sa Johanna.
-Köpte du snus åt mig Stefan? ropade Kristoffer från soffan.
-Vänta jag kommer Jojjo, sa Stefan och tog ut en dosa snus ur rockfickan och
gick ut i vardagsrummet.
Han slängde dosan mot Kristoffer som fångade upp den med ena handen.
-Vad gör ni då gangsters.
-Snackar gitarrer.
-Fy fan, lägg ner skiten och väx upp va.
-Som du då Stefan. Sitter uppe halva nätterna och spelar.
-Du, det där fattar inte ni. Jag ska visa på youtube när
Stu Ungar vinner WSOP 97. Han kommer dit helt uträknad va, har inte ens pengar till..
-Ja, ja du har berättet det där förut, sa Johan, får kolla det sen,
nu kanske vi borde hjälpa till med maten lite. Vi har ju fan inte gjort nånting.
-Vadå, vi har ju avhandlat Ibanez.
-Förvisso, det är sant. Mycket viktigt det också.
Johanna kommer in i rummet och kramar om Stefan där han står. Han vänder sig mot henne.
Låter sina fingrar smeka hennes revben, döljer ansiktet i hennes hår några sekunder och blundar.
-Ska vi göra något?
-Ja, allt är ju typ klart. Vi väntar på Janssons i ugnen.
Stefan vänder sig till Kristoffer och Johan.
-Då kanske jag kan visa det där klippet på datorn. Det tar bara fem minuter.
-Krille! Kan du komma lite? Anna ropade på Kristoffer ifrån köket. Han reste sig.
-Okej det få bli utan mig, får se det en annan gång va.
Kristoffer och Johanna gick ut i köket och Johan och Stefan gick in i sovrummet för att slå på datorn.
Stefan vände sig till Johan och pratade fort och engagerat om videoklippet.
-Du ska få se. Okej, du kanske inte fattar spelet va,
men det är en så jävla vacker historia. Jag ska förklara turerna.
-Stefan vad är det?
-Va.
-Du verkar helt ur balans. Har du sovit något senaste veckan eller?
-Äh det är lugnt.
-Ja, jag ser det. Du verkar helt nervös. Är du i trubbel eller? Har du lånat pengar av Jamal igen?
-Nej, nej. Det är lugnt, det är, jag fixar det. Vi kollar det här fort nu innan vi käkar.
-Stefan för fan.
Stefan stannade upp och slöt ögonen. Hans händer darrade.
-Men berätta nu då, gubben. Jag är din vän. Hur farligt kan det va? Är det något med Jossan?
-Nej, inget med Jossan.
-Vad är det då.
-Det är inget, jag menar , det är knepigt att förklara. Jag fixar det säkert.
-Men för helvete säg vad det är!
Stefan satte sig ner på sängkanten och lade huvudet mot ena handen.
Det såg ut som om han var nära att gråta.
-Asså det är så jävla sjukt.
-Gör ett försök.
-Det är liksom inne i mitt huvud. Det är liksom inte på riktigt.
Eller det kan det inte vara. Det får det inte va. Det får det inte bara vara.
-Okej, vad fan snackar du om nu.
-Jag sa ju att det inte är någon idé, skit samma!
-Okej, okej, förlåt. Fortsätt.
Stefan satt tyst en lång stund. Han såg ut att försöka få kontroll
över andningen och ordna tankarna.
Till slut tog han sats och började prata.
-Det hände en grej för tio år sen..
Precis den här tiden. Alltså vid jul. Jag var..
-Nu är maten klar! Anna stod i dörröppningen och såg på dom.
-Oj då, vilka muntergökar, stör jag eller?
-Öh, nej vi kommer. sa Stefan. Han reste sig darrigt och gick hastigt ut mot köket.
De andra följde efter. Anna såg frågande på Johan som ryckte bekymrat på axlarna.
De satte sig vid det väldukade bordet. De ljuva dofterna och de läckra rätterna gjorde stämmningen uppsluppen och alla hällde upp snapsar åt sig. Johanna fick beröm för sina piroger som var hennes mammas recept. Köttbullarna prisades, brysselkålen prisades, glada giriga händer skar tjocka skivor av skinkan, grävde djupt i skålar och sillburkar och krossade digra klumpar av smör mot bitar av nybakt bröd.
Det kretsades kring mat. Både i ord och handling.
-Jävla god Janssons det här, sa Kristoffer medans han fortfarande hade mat i munnen.
Han sköljde ner den med en stor klunk öl och smackade med tungan.
-Ja, Janssons är det bästa av allt tycker jag, sa Erica, det är liksom inte fulländat utom det.
-Men lutfisken, sa Johan, den är ovärdelig.
-Nej fy fan, sa Kristoffer, den tål jag bara inte.
-Nej det är många som inte gör det, sa Johanna, det är väl lite att man antingen hatar eller älskar va?
-Som med Les Paul! sa Johan
-Ha ha.
-Les Paul? Johanna såg på Johan.
-Johan ska köpa ny gitarr. Vi har snackat om hur olika gitarrer förhåller sig till rock n´rollmyten.
-Aha, ok och Les Paul kan man bara hata eller älska? frågade hon.
-Precis. Som med lutfisk alltså. Fast lutfisk är ju inte direkt rock n´roll.
-Ha ha ha.
-Den smakar förjävla bra i alla fall. sa Johan och stoppade in en vit sladdrig tugga i munnen.
-Usch, jag kan känna ibland att det ändå är lite hemskt såhär på julen med all mat och så,
sa Anna plötsligt.
-Här sitter vi och har det bra och så finns det folk här i stan har det förjävligt idag.
-Förjävligt? Alltså vad tänker du på? frågade Johan.
-Men jag menar alla som är ensamma och fattiga och..
-Öhh.. party crasher. sa Kristoffer.
-Ok, fortsatte hon lite surt, men det är väl ändå en ganska angelägen grej?
-Man får vad man förtjänar, muttrade Kristoffer.
-Så folk förtjänar att typ inte ha något hem och frysa ihjäl inatt menar du, en lätt ilska kunde
höras i hennes röst.
-Hallåå, vi behöver kanske inte prata om det här precis nu va, försökte Erica glättigt
-Jag ska väl inte säga förtjänar men, det är väl ungefär det jag menar.
-Fy fan, och vad har du förtjänat då, växt upp i Huddinge hos en präktig familj och fått allt
du nånsin behövt. Vad fan vet du om verkligheten utanför din trygga skyddade..
-Hörni.. sa Erica
-Ja okej, förlåt om jag inte växt upp med en morsa som skutit heroin och en farsa på kåken,
Kristoffer pratade på som om han inte hört Erica,
-Jag har väl rätt att uttala mig ändå. Jag har ju fått jobba lika hårt som alla andra. Jag har
inte fått någonting gratis.
-Så du menar att uppväxt och sociala förutsättningar inte har..
-Men kom igen, vi lever i Sverige eller? Vi är väl för fan inte i Sudan.
-Jaha och hur tror du att Du skulle klara dig i Sudan.
-Jag menar bara så här, antingen är man alkis och då får man göra nåt åt det,
eller också har man inget jobb och då får man göra nåt åt det.
Eller också är man helt enkelt en sopa och då får man göra nåt åt det.
-Ja då borde du kanske göra nåt åt det då.
-Vadå? Vad ska jag göra?
-..något åt att du är en sopa såklart.
-Okej, och vafan är det här nu då, så nu är jag en sopa alltså.
-Ja du beter dig i alla fall som en sopa.
-Asså, jag blir så jävla trött på dig. Det går ju inte att träffa folk med dig.
Så fort du får lite sprit i dig..
-Okej, nu kan ni väl lägga ner va? sa Erica lite vädjande.
-Jaha, så det är mitt fel alltså? Det är jag som förstör stämningen tycker du, va?
Det är jag, jaaa det är jag! Du har suttit där i soffan hela jävla dan och snackat om skiiitviktiga saker medans jag och Jossan och Erica har slitit häcken av oss så att det överhuvudtaget ska bli någon jävla jul överhuvudtaget!
nu skrek Anna
-Men lugna dig nurå, muttrade Kristoffer.
-..och så sätter du dig vid bordet och slafsar i dig din jääävla Janssons frestelse som en stor.. Gris! ..eller nåt, åsså när man bara liksom i förbifarten säger något som har den minsta gnutta allvar i sig och som inte handlar om Lef Paul så..
-Les Paul, sa Johan.
-Jamen ja skiter väl i Les Paul! ..ja, då är man plötsligt en party crasher och då
är man så himla hemsk och tål inte sprit och jag vet inte vad.
-Jaha, och vem var det som började allt med att kalla vem för sopa helt oprovocerat va?
-Ja vem var det som började allt med att följa med hit istället för att sitta hemma och runka till Les Paul eller kanske åka hem till morsan på Forellvägen och äta hennes köttbullar medans Stockholms alla hemlösa fryser ihjäl ensamma ute på gatan. Men det rör väl inte dig va? Vi bor ju i Sverige. Du har avsagt dig allt ansvar..
-Tänk att jag jag kanske inte borde ha kommit hit med dig i varje fall.
-Ja det var ett jäävla stort misstag att komma hit med dig också tycker jag för den delen.
-Vad fan är det som luktar? sa Johan plötsligt.
Anna och Kristoffer stannade upp i sitt häftiga gräl. Som om dom hade
stängt av världen utanför vaknade dom nu liksom till och kände att något hade hänt.
-Ja usch! Vad är det? sa Erica
-Men fy fan! sa Kristoffer.
På kort tid hade dom härliga dofterna från all maten förbytts i en vidrig stank. Det var en stickande
kväljande lukt som inte kunde beskrivas som något annat än sopor. Det luktade gamla sopor.
-Nej, men jag står inte ut! Vad kommer det ifrån?
Anna började se sig om i köket om det låg någon gammal påse någonstans.
-Men det kom ju så plötsligt, sa Johanna och höll för näsan. Kristoffer såg spyfärdig ut ut och grimaserade. Plötsligt riktades alla blickar på Stefan. Han hade suttit tyst under hela middagen och hade inte heller kommenterat lukten. Men nu satt han och skakade i hela kroppen med ögonen uppspärrade och blek som ett lik i ansiktet. Han andades ryckigt och tog sig för halsen som om han hade svårt att få luft. Det verkade som om han försökte säga något, men inga ord kom. Han såg fullkomligt vettskrämd ut.
-Vad är det Stefan?! Johanna tog tag i honom. Den hemska lukten hade tilltagit i styrka
och var nu nästan outhärdlig. Anna reste sig upp för att öppna köksfönstret.
Då hördes fyra höga knackningar på dörren.
Näst därefter hördes Stefans isande skrik.
Mr. Murakami
För alla japanofiler och loliconner; här har ni en dokumentär om Fjärran Östs egen Picasso, en av konstvärldens flottigaste megakändisar, Takashi Murakami.
