Mynningen

   

Ruby Keeler med 'By a waterfall' från filmen 'Footlight Parade' från 1933.
- När ska filmgenren 'aqua musicals' få en revival egentligen?!

Mynningens testpanel har idag suttit som limmade framför datorerna och kört Corel Painter IX med nyinköpta Wacom Graphire4 XL A5 (Classic). Corel gör de bästa pixelbaserade illustrations/målarprogrammen och erbjuder simulation av en massa olika klassiska konstmaterial, komplett med alla olika penslar och t ex Van Gogh- eller Manetpenselföringsinställningar.
Det är verkligen inte illa; inget mera kladd med Beckers Normalfärg och blaskig terpentin allså! Bara å softa framför datorn och svänga ihop abstrakt-expressiva tavlor eller varför inte ta med hela skiten ut i det fria tilsammans med datan och måla i den impressionistiska andan!
Wacom-brädan fungerar som smort och om du sen tidigare gillat att teckna eller måla så kommer den bereda stort nöje. Hädanefter är det altså bara att skriva ut med canvasskrivare och tåga iväg till galleristen. Så bra för alla konstnärer!
 

Pip-Squeek and the others!

---

På väg hem från jobbet idag klev jag av tunnelbanan vid centralen för leta efter en viss, och i sammanhanget löjlig, konstbok. Istället hamnade jag av en tursam slump på en utställning med bilder från Astrid Lindgrens liv.

Efter utställningen kastade jag mig ut med gråten i halsen. Rusandes mot tågen försökte jag komma på något 'konstverk' som bländat mig lika mycket som vissa av Astrids figurer gjort en gång i tiden. De flesta exempel jag kom på ur modern konshistoria (bl a) bleknade obarmhärtigt vid den ojämna jämförelsen med hennes sagors figurer som likt antikens gudar spelat rollerna i märkliga och otroliga äventyr.
Ta Pippi! - Pippi den fantastiska sagofiguren! En fantastisk gud! Och hon växte inte fram genom århundraden av muntlig berättartradition utan uppfanns av den geniala konstnären Astrid på begäran av hennes dotter. Vilken tankekraft! Och vilken målmedvetenhet och frenesi måste det inte ha funnits i Astrid Lindgrens liv! Alla sagor hon komponerade, allt det skrivna, alla filmatiseringar, Emil, Ronja, Skorpan.. Hennes livsverk är enastående. Och det är med stor fromhet inför henne och hennes gärning som jag skriver detta. Ni bör ta en titt på 20-kronors utställningen (det finns några jättefina bilder!) högst upp i Kulturhuset. Och missa inte filmen om henne - den är jättelång men verkligen verkligen fin! Hon var en så härlig person!



Astrid!

1

Barnet lämnades mitt på gatan, i virrvarret av bilvägar vid Slussen. Trots att klockan var elva på lördagskvällen, lade ingen märke till det lilla knytet. Det var för tillfället inga människor där, och inga bilar kom körande som tur var. Barnet skrek inte, bara låg där och frös, och tittade på de gula gatljusen. Kroppen var blank och röd.
Efter några minuter kom en mörk gestalt gående upp från kajen. Han stannade vid barnet och såg ner på det, tittade sig omkring som om han ville vara osedd, och så böjde han sig ner och tog upp det. Det som nu hände var än mer besynnerligt än att ett barn lämnats åt sitt öde mitt på en bilväg vid Slussen.

Gestalten öppnade sin jacka och med babyn på ena armen drog han upp sin tröja med den andra. Han stod nu barbröstad i natten och såg ut att klia sig på bröstbenet. Eller snarare nypa sig, han såg ut att försöka åstadkomma något och verkade bli stressad, lät med en snabb svepande blick över torget kontrollera att han fortfarande var ensam, och sedan fortsatte han att pilla sig på bröstet. Plötsligt drogs hans fingrar hastigt ner över magen, och hela bålen tycktes öppna sig, som om han dragit upp en stor dragkedja.

I öppningen skymtade ett kusligt mörker. Han spände ut öppningen med ena handen, och förde den andra handen, som han höll i barnet med, in i den svarta öppningen tills barnet försvann helt, sedan drog han ut handen igen och stängde öppningen. Han huttrade i kylan och drog ner tröjan. Efter att han knäppt sin jacka tog han upp ett paket John Silver utan filter. Just som han tänt sin cigarett, och blåst ut det första halsblosset, kom några människor gående mot honom. Den rökande gestalten tittade och mötte en av de förbipasserandes blickar. Denne såg undrande på mannen, som om det vore något konstigt med hans ögon.



2

Barnet vaknade av den speciella känslan av cigarettrök i halsen. Han måste ha förlorat medvetandet några sekunder. Nyss låg han på något kallt och hårt, nu kände han sig avsevärt större, han hade kläder kring kroppen, och kunde röka. Han hade ögonkontakt med en främmande människa, som stirrade bestört på honom en sekund, för att sedan gå vidare ner på gatan med sitt sällskap. Han såg sig omkring. Till vänster om sig hade han ett torg med en tunnelbaneingång, och bakom honom reste sig en hög svart byggnad och nedanför den var det mycket vatten. Han förstod inte hur han kunde känna igen sig där han stod, men det gjorde han. Han hade en massa olika tankar och känslor i sig. Från olika håll. Han kände sig kluven. Han tittade ner på sina händer. Bruna som choklad. Han vände sig om och tog vägen ner mot vattnet.

På vänster om honom fanns ett staket och sen låg ett annat torg nedanför. Där nere stod folk i kö in till någon sorts nattklubb. Längre framåt vägen såg han en trappa där man kunde gå ner på torget. Gatljusen lyste gula mot hans jacka. Han gick ner på torget och ställde sig i kön. Där stod en massa tjejer. De hade blont hår och blänkande jackor och rosa kinder och svarta långa ögonfransar och när dom andades kom det rök ur munnarna på dom.
En del hade leverfläckar kanske på en kind. Det var en lång kö, och han frös. Han rökte och rökte, och kön blev kortare. Varför han ställt sig i kön visste han inte. Han bara följde sina impulser, dom nya tankarna i hans kropp verkade styra honom. Han hade konstiga suddiga minnen. Han mindes värme och lugn. Händer. Det var långt hår som strök hans panna och doften av hud. Fingertoppar som smekte hans ryggrad. Nu stod han i blåsten. En kille som stod i kön hade basker på sig och mustasch och grön militärjacka och svarta byxor. Han stod och pratade med två andra killar. När han kommit in på stället fick han betala en massa pengar och blev av med sin jacka. Lokalen var full av musik och det var mörkt därinne. Den som tog hans jacka och gav honom en lapp i handen med ett nummer på var en flicka med röda fläckar på kinderna. Som om hon hade varit ute nyss.
Hon hade en svart tröja och brunt lite kort hår och bruna ögon och örhängen som glittrade lite. Hon tittade honom i ögonen och han tittade henne i ögonen men efter ett tag såg hon liksom kall ut i ögonen och sen tittade hon på en annan som stod med sin jacka.

Han gick vidare in i lokalen. Tjejerna tyckte tydligen att han var vacker, för många sneglade mot honom och log lite. Det var så mycket folk. Han gick och gick. Alla pratade och skrattade hela tiden. Han köpte öl. Öl och cider. Han visste inte vad han skulle göra, efter att tag gick han upp och dansade. Han visste inte riktigt vad han gjorde. först stod han bara där på dansgolvet och tittade, sedan började han röra sig. Det verkade lite som om han kunde dansa redan. När han blundade slog vita blixtar som liknade träd fram. Det var som om dom vita blixtarna fick honom att röra sig. Att det var dom som bestämde. Som om allt var uttänkt från början, och han bara följde med.

En flicka närmade sig honom och mötte hans blick. Dom började dansa med varandra. Han såg på hennes ansikte och ner över brösten och hennes höfter och hennes svartklädda ben. Hennes ögon var blå ödlor och blänkte i det dunkande mörkret hennes ansikte öppnades gapade mot honom som ett köttigt sår och hans fingrar blev mjuka och flöt ut över rummet. Hon log. Hennes svällande former exploderade i en labyrint av trådar som strålade ut mellan hennes ben och upp genom magen och bröstkorgen och fick hennes tänder och hår att ge ifrån sig stötar. Han kände hur trådarna virade sig runt hans mörka kropp och vidare ut i rummet tills hela lokalen var ett blinkande spindelnät. Alla log och tittade på honom. Han blev yr av alltsammans och så föll en skugga över hennes trädgårdsansikte och en kyla spred sig utifrån och in och plötsligt blev hennes ögon trötta, och hon försvann. Han vände sig om och rörde sig mot baren. Framför den stod en klunga och pratade. Dom tittade på honom lite distanserat.

-Negerjävel, tänker dom säkert.. tänkte han. Fan.. Han försökte beställa en öl men bartendern bara tittade på honom lite snabbt och serverade någon annan. Till slut fick han sin öl. Den var dyr och kall.

Vi kan i stort sett redan lägrets ordningsregler, som är oerhört komplicerade. Förbuden är otaliga: att komma närmare än två meter från taggtråden, att sova med jackan på eller utan kalsonger eller med mössa på huvudet, att använda de särskilda tvättrum eller latriner som är avsedda "nur für Kapos" eller "nur für Reichsdeutsche", att inte gå till duschen de föreskrivna dagarna, att lämna baracken med oknäppt jacka eller uppfälld krage, att ha papper eller halm innanför kläderna som skydd mot kylan, att tvätta sig på annat sätt än med bar överkropp. De ritualer som ska följas är oräkneliga och orimliga: varje morgon måste man bädda "sängen" så att allt ligger absolut plant och slätt, gnida in de leriga och vedervärdiga träskorna med ett speciellt smörjfett, skrapa bort lerfläckar från kläderna (färg, fett- och rostfläckar godtas däremot); på kvällen måste man undergå allmän skabbkontroll och kontroll av jackans knappar, som ska vara fem.

Han stod lutad mot en husvägg nu, ute i den kyliga natten. Ansiktet var i dunkel eftersom ett tak skymde gatlyktornas gula ljus. Kuken var i hennes mun. Den ljuvliga munnen av honung och blod. Han surrade lockarna runt sina fingrar. Hennes huvud växte upp som en blomma från hans ursinniga rovhjärta. Han grävde ner händerna. Gnistor av guld flimrade till i hennes hår. Sedan blev allt vitt.

3


Pojken stod tyst och såg ut över de andra barnen där de satt i sina bänkar. I händerna höll han lite svettigt sin berättelse. Ingen sa något. Han tittade på läraren.

-Ja, nu är den slut.

Läraren var tyst och tittade ut genom fönstret. Många barn såg ner i bänkarna eller på klockan ovanför dörren. Thomas och Johan och Gustav satt och fnittrade. Många suckade, som om dom var trötta.

-Alltså.. började läraren.

-Vad är det?

Läraren var tyst ett tag.

-Alltså Morgan, du får skriva om din berättelse.

-Men va fan dårå, nu har jag ju..

-Alltså, du skulle skriva en berättelse om vad du har gjort på påsklovet.

-Men det här är vad jag har gjort på påsklovet.

Alla skrattade.

-Jag tänker fan inte skriva en gång till. Nu har jag ju fan skrivit den två gånger ju. Den är ju flera sidor.

-Men jag tycker att ditt språk är.. du använder ord som..

-Va fan då..

-Okej, om du inte vill skriva om påsklovet så kan du få slippa det, fast alla faktiskt har gjort det nu. Men du kan väl ta bort en del saker i texten så är det okej. Du använder ett språk som jag inte tycker om.

-Jag tänker fan inte ta bort några ord. Det blir ju astöntigt ju.

-Dessutom är handlingen..

-Man fattar ju ingenting vad som händer, ju. sa Thomas som satt och ritade på bänken.

-Rita inte på bänken Thomas! Nej, man förstår inte riktigt vad som händer faktiskt. Du kan väl försöka förklara lite bättre vad som händer och liksom.. ändra på historien och ta bort en del saker. Det är ju jättespännnande med det där om ett barn som är inuti en annan. Du kan väl försöka hitta på något mer om det och inte ha med det där om krogen och allt det där andra. Ja, jag vill faktiskt att du ändrar din berättelse lite. Du behöver inte göra om allt, om du bara ändrar den och gör den liksom lite.. jag vet inte. Så är du klar sedan. Det är okej om du kommer med den nästa måndag.

-Vi slutar nu. sa Klara

Läraren vände sig om och såg på klockan.

-Ja, nu slutar vi.

Som om alla barnen hade fått varsin elektrisk stöt samtidigt hoppade dom upp ur sina bänkar och slängde ner böcker och pennor i bänkarna och läraren försökte säga med hög röst att alla skulle ställa upp stolarna och så påminde han om Veckans Ord till imorgon och alla barnen sprang ut i korridoren för att ta på sig jackor och skor. Men pojken gick ut långsamt. I korridoren var golvet ganska grusigt. Det skulle väl sopas i morgon bitti. Han satte på sig vårjackan och dom trasiga jumpaskorna. Så gick han ut genom korridoren och nerför trapporna.

Ute på skolgården var det mulet. Kändes som typisk eftermiddag. Det var nästan tomt på folk, de flesta hade slutat. Pojken tittade upp på himlen. Allt kändes lite tomt på nåt sätt. Han ville inte gå hem än. Han gick runt i en ganska stor cirkel på den asfalterade skolgården, sparkade till en sten. Om det bara kunde sluta tjuta i huvudet. Långt borta vid gräsplanen var det några som spelade fotboll. Träden var gröna av löv och hade just börjat blomma.